Axmar Hytta

Axmar hytta, Axmar

 

 

Fantastisk hyttfest i färg

 

​Sjutton stora målningar av Ann-Caroline Breig från Ljusne fyller Hyttan i Axmar. Det är ett expansivt, sinnligt och intensivt måleri av ovanligt slag, en fest i färg och komposition och befriande i sin avsikt att vi ska se världen, människorna och passionerna.

 

Om människorna bara kunde komma ihåg…

 

För det finns hinder som kriget, konsumismen och skarpa åtskillnader mellan kvinna och man. Det är inga nya eller svårupptäckta fenomen som synas, men i Ann-Caroline Breigs målningar framstår livsrädslan som en viktig orsak till svårigheterna, och inte bara den psykologiska och individuella, utan också rädslan satt i samhällssystem.

 

​I Ann-Caroline Breigs målade värld är det starka och sensuella kvinnor som står för livet och passionerna. De skäms inte för någonting. Stora ansikten med klar blick och sensuella läppar vänds mot oss och armar, bröst, lår, höfter, sköten, bakdelar och fötter skapar rytm och rörelse. De syns och hörs och tycks fria.

 

​Men det finns också – som konstnären påpekar i ”World Wide Women” – de fattiga, de som är i underläge.

 

​Kan man och kvinna nå varandra?

 

​För det mesta verkar avståndet stort. Mannen tycks avlägsen, en dålig drömmare, dold bakom en mask eller vänd mot produktionen av ting. En del ting behövs, men hur ofta får vi höra hur nödvändig livsglädjen, dansen och närheten till det som växer är?

 

Kejsaren på sin tron (”The Emperors new clothes”) eller politikerna vid sitt skrivbord tycks snärjda av ett maktspel som tar deras livskänsla. Kvinnorna försöker få med kejsaren i dansen, men han upprätthåller sin stela värdighet.

 

När det mer konkret gäller kvinna-man är bilden mer komplex och kanske inte enbart en manlig historia. Trots nakenhet och kropparnas närhet är passionen avlägsen för paret i ”Couple”. I ”Norrich Canary” kan man se målningens burfågel som kvinnans och mannens gemensamma känslocentrum – och som de båda inte törs komma i närheten av.

 

Det finns också ett paradis. Ann-Caroline Breig målar Eva när hon räcker Adam det röda äpplet. Fjärilar och flygande kaniner, hjorten och jättegräshoppan och en häst och en krokodil tumlar runt. Adam tvekar och ser inte att hon samtidigt sträcker sig efter ett andra, gyllene äpple. Kanske är det hemligheten: kärleken mellan kvinna och man som människans motstånd mot gudarna och tröst i det svåra jordelivet.

 

Att lycka kan ligga i att konsumera är underförstått i vår tid. I ”Mum and her baby” läser kvinnan konsumtionsevangeliet för det lilla barnet; den ultimata hjärntvätten är ju budskapet som går från generation till generation.

 

Ann-Caroline Breigs målningar i Axmar har tillkommit mellan 2005 och 2010. För tre år sedan flyttade hon till Ljusne från London, där hon bott i 15 år och där hon också fick sin konstutbildning. En del målningar bär spår av London, som ”Urban Poetry”, där hon fogat in förpackningar som en del av staden som spelplan. Hon har också gjort en medryckande och mycket lång målning om gatulivet i Beijing. Det är inte långt ifrån att man känner sig närvarande också där.

 

Hennes expressiva stil, som är mindre vanlig i våra trakter, anknyter till det som kallas bad painting i USA och den parallella nyexpressionismen i efterkrigstidens Europa.

 

Detta råa och ibland aggressiva måleri var en protest mot senmodernismens goda smak, men handlade framför allt om förnyelse av måleriet, om att söka fördolda eller förbjudna drömmar och sanningar. Även andra influenser kan anas. Picasso tycks exempelvis vara viktig för Ann-Caroline Breig.

 

​Niels Hebert Arbetarbladet 2010-06-17

 

Följ mig

E-post

Copyright @ All Rights Reserved